Året 2005 var året som, av regeringen, utsågs till designenår. I samband med detta ägnade den fria och oberoende kulturföreningen Herr Tax ett flertal av sina arrangemang åt design och formgivning i olika former. Vi vill, här i vår webbtidning, redovisa två av de mest lyckade arrangemangen i bild och text.
Det andra arrangemanget som handlar om design är den kritiska granskningen av påskpyntets sociala betydelse, som kan hittas här.

Webbredaktören.

Som bekant har år 2005, av riksdagen, utsetts till designår. Ett år då design, i alla dess former skall uppmärksammas speciellt. Detta har man tagit ad notam lite överallt, i vårt avlånga land. Inte minst i Blomstermåla, med omnejd, har riksdagens initiativ väckt en berättigad entusiasm.

Kulturföreningens, herr Tax, systerorganisation fröken Pudel genomförde därför, härförleden, ett nog så intressant arrangemang avsett att manifestera att designåret inletts. Under mottot ”God design för fred” genomfördes, i början av januari, en kaffekoppstest hemma hos fru Dagny Karlsson, med maken Bertil, i det charmanta hemmet i Sandbäckshult. Många hade inbjudits till den spännande testen som genomfördes under stort allvar och entusiasm. Elva koppar skulle testas. Testarna skulle bedöma kopparnas utseende, smak, handvänlighet, läppvänlighet, aromhållning, värmehållning samt klang.

Man grep sej an uppgiften att provdricka de elva kopparna och att, med sammanbitet allvar, bedöma kopparnas olika egenskaper. De första fem kopparna avdracks under stor gemytlighet medan man kunde märka en viss avtagande entusiasm under avdrickandet av de därpå följande kopparna. Man får antaga att själva bedömningsuppgiften var av en svårighetsgrad som testpersonerna inte hade räknat med.

Fram emot kopp nummer åtta och nio började man ganska allmänt efterfråga Ramlösavatten, och det sammanbitna allvaret, vid ifyllandet av formulärsblanketten, blev alltmer tryckande. När väl alla elva kopparna var avdruckna lämnade lejonparten av testpersonerna vardagsrummet, där själva testen genomfördes, för att istället uppehålla sej i farstun, ivrigt ryckande i en där befintlig dörr, varför den spännande sammanräkningen bara kom att bevittnas av de tre erfarna kaffedrickarna Eskil Sandvall, Gösta Flobert och fru Dagny Karlsson själv, som alla tagit sej igenom testen utan synbarliga men.

Den poängsammanräkning, som var avsedd att bli aftonens själva höjdpunkt, bjöd visserligen på spänning, som hette duga, men inte av den typ som arrangörerna hade räknat med. När man kommit till kopp nummer fyra, den så kallade violkoppen, visade det sej att herr Sandvall och herr Flobert hade givit den diametralt motsatta poäng vad det gällde läppvänligheten, varför en viss högljuddhet gjorde sig gällande. Debatten vågor gick höga och man kunde höra uttryck som, din förbaskade fåntratt, attans odugling och förbannade idiot. Rätt som det var hade det första slaget fallit och med ens var herr Sandvall och herr Flobert inbegripna i ett våldsamt slagsmål där de båda kombattanterna bankade på varandra allt vad de kunde medan fru Karlsson gjorde vad hon kunde för att skilja de båda stridstupparna åt. En viss demolering av det Karlssonska hemmet gjorde sej gällande då inte mindre än tre stolar ur matsalsmöblemanget, klassisk IKEA, försattes ur användbart skick. Vidare fick fru Karlsson ena örat en aning avrivet, förlorade herr Flobert tre tänder, bröt herr Sandvall ena handleden omkullvälta möbler och krossade fönsterrutor oräknat.

När väl striden vågor hade lagt sej, och man kunde genomföra poängräkningen, under ordnade former, visade sej resultatet bli följande: På första plats hamnade kopp nummer 8, den s.k. kungskoppen, med 72 poäng, på andra plats kom kopp nummer 11, den s.k. vita koppen, med 70 poäng och på tredje plats kom kopp nummer 10, den s.k. låga koppen, med 66 poäng.

Efter att sammanräkningen var genomförd skildes man, under viss förstämning, men med en försäkran om att fortsätta samarbetet för ”God design för fred”, då detta arbete får anses alltför viktigt för att hindras av tillfälligt groll.

Blomstermålakorren.